Perfil de SayyaSayya SpekulerarFotosBlogListasMás  |  Herramientas Ayuda |
SniffKuskar runt på Pendel-spåret... Sniff, sniff Sollentuna på perrongen luktar sååå gott. Det luktar nybakade Wienerbröd! Å, jag vill ha! Är det bara jag, eller är det fler som kan sniffa skillnaden mellan nybakade bullar och wienerbröd? En sak är säker...båda luktar UNDERBART! Längtar till Märsta. Ska in på Pressbyrån och köpa Wienerbröd. Hoppas att de har varma...ååååååå! God Morgon? Usch...vad jag har gråtit imorse...ska aldrig läsa tidningen igen! Ruggig värld vi lever i! Jag kan inte ens föreställa mig hur en så galen människa tänker! Dessutom har jag ju galningen från igår i färskt minne...man kan verkligen bara gå lugnt på stan. Vackert väder, gott humör och trevligt sällskap... Och så POFF! Livet förändras på ett par sekunder på grund av att man råkar stöta ihop med en galning. Tack Gode Gud att han inte var beväpnad och att vi klarade oss! Och det bara måste finnas ett helvete för idioter som denna....det måste! Jag vill inte att de ska gå ostraffade... Ja, hoppas ni har förstått att jag skriver om Dagis-massakern. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4251860.ab Hemskt. Och vädret ute är ungefär som jag känner mig innuti... Ska sova nu. Kanske vaknar jag upp senare och mår som en prinsessa.... Varning för GALNING!Om ni råkar befinna er på Skånegatan på söder så akta er för en galen man.
Han ser ut som en vanlig man....ca 185cm, normalbyggd.
Men där slutar det "normala" med honom.
Han är farlig!
Idag var jag ute och fikade med min syster och min dotter.
Vi bestämde oss för att hälsa på min kompis som har frissersalong på Skånegatan, så vi gick dit en snabbis.
På väg därifrån gick en man förbi oss med en jättestor tavla som det stod "Make Art, not War" på.
Syrran utbrast:
"Gud vilken fin, den vill jag ha!"'
Jag tittade och instämde....tavlan var jättefin.
Han hörde oss och stannade....kom tillbaka och sa:
"Vill du ha den?"
"Ja" sa vi.
"5000 spänn" sa han.
"Haha, då vill vi inte ha den"sa syrran.
"Du får 50 kronor av mig" sa min dotter.
Allt var sagt i en glad ton.
Han vände om och tryckte upp ett långfinger i min dotters ansikte, samtidigt som han började vräka ur sig hot.
När jag frågade vad han höll på med så fortsatte han vara hotfull mot min dotter....den minsta av oss som dessutom gick med en barnvagn.
Jag försökte ställa mig framför min dotter, medan han försökte gå förbi mig och verbalt attackerade ALLA kvinnor.
"Var det ett skämt! Det var inte roligt! Varför ska ni kvinnor alltid förudmjuka oss män" osv....
Han talade om att han minsann skulle hämta ett vapen...
Jag talade om att jag gärna ringer till polisen.
"Varför det, undrade han, det var ju bara ett skämt!" fortfarande i hotfull ton.
Samtidigt öppnar han dörren till Vapenspecialisten på Skånegatan, där det går en schäfer lös inne i affären.
"Buss på dem" säger han flera gånger till hunden, som efter en liten förvirrad blick vänder sig om och försvinner in i affären...
Mannen går in i affären.
Vi ringer polisen.
De undrar om vi ville vara kvar och anmäla, men vi ville bara därifrån.
Syrran skakade.
Både syrran och Sandra började skälla på mig för att jag ställt mig så nära honom.
De hade nog inte sett det jag såg...att han helst ville ge sig på Sandra som gick med barnvagn.
Jajha, ännu en dag i Stockholm.
Vilka galningar det finns därute.
Om någon stackars kvinna blir misshandlad eller mördad på Söder....då är det han!
Jag lovar!
Han var hemsk och spritt språngande galen.
Gissa vem jag tänkte på?
Jo, min käre kompis Peter Fredlund från Facebook.
Han sa nämligen precis samma saker och var lika aggressiv...
Nåja, nu ska jag in och göra en anmälan online...
Kan vara bra för polisen att veta att ha går lös...och hade ärende på Vapenspecialisten...för han var kvar därinne, vi såg honom inte gå därifrån.
Nu ska jag förbereda mig för att arbeta ikväll.
Ha det bra allihopa. Neeeeeejjjj!!!!!Den absolut fulaste uniformen jag har sett! Och SL vill att vi ska ha den. Jag kräver en ordentlig löneförhöjning, så att jag åtminstånde kan säga att jag har en superlön när alla Sjare börjar mobba oss på centralen. Den är så ful, så jag finner inga ord.... Vem har designat detta mästerstycke? Ska vi se ut som amerikanska bilförsäljare från 50-talet? Urrk... Om det finns en enda person med smak på SL: GÖR DIN RÖST HÖRD NUUUUUUU! Suck.  Everytime you lie to me Ibland känns livet piss. Just nu gör det det för mig. Orkar inte skriva så mycket. Men jag älskar den här låten! Varsågod alla lögnare därute: Livsviktig modell (MOI!) löser livets gåta! I dag jobbar jag eftermiddag igen, så jag sitter på tåget och läser metro... Hmmmm...artikel om modeller och vad kvinnor vill se på catwalken. Vad? Vill kvinnor inte se Tyra och alla Topmodeller? Ja, ni vet - de med det otroligt svåra jobbet, modell...de som inte bara ska vara snygga, utan även potentiella hjärnkirurger, pålästa om allt inom modevärlden och med en underbar personlighet... Tydligen vill kvinnor inte se dem... Kvinnor vill se lite hull...jadajadajada... De intervjuar ett par damer, som säger att de vill se normalviktiga modeller...men samtidigt säger de att övervikt inte är normalt och att folk inte skulle köpa kläderna om de såg dem på överviktiga modeller. Korkade tanter det finns, säger jag! VAD ÄR NORMALVIKT? Det kan man fråga sig. Hur bestämmer vi vad som är normalt? Är det enligt mallen...bmi. Är det enligt storlekstabellen på kläderna? Eller går vi efter smaken hos någon gubbsjuk, homosexuell designer, vars skönhetsideal är en spinkig liten tonårspojke? Vi är ju olika. Vissa är spinkiga, vissa överviktiga, vissa är mittemellan och vissa är feta. Nej, jag påstår inte att sjuklig fetma är bra för oss...men faktum är att det finns feta människor. Vem tror att feta människor inte vill klä sig i snygga kläder som sitter fint? Ingen. Självklart. Bara för att man är fet betyder det inte att tältliknande kreationer och mat är det man tycker är superfint. Samma sak om man råkar vara planka... Visst vill man kunna handla i en helt vanlig affär och känna sig fin i kläderna. Fast "plankor" har det lite lättare att hitta något läckert...feta gör sig icke besvär. Det enda "läckra" som går att hitta i en affär är oftast en tältliknande mormors-tunika (som min mormor aldrig hade köpt), helt stängd med lite glitter på...för minst det dubbla priset, mot vad "normala" kläder kostar. Och folk tiger och lider. Varför? Jo, för de skäms! De skäms över att de är så feta att det inte finns normala kläder i deras storlek. De köper tältet i tysthet och går hem och tröstäter. Vi kallar vissa designers för geniala...blahablaha. Jag ser INGET genialt. Det är bara kläder som går i repris. Allt har redan blivit gjort. Och inget har gjorts för de feta. Inget på den ordinarie cat-walken. En fet kvinna har oftast en 7helsikes hylla...varför kan man inte designa en fin klänning eller tunika med en snygg urigning och framhäva brösten medan resten av klänningen sitter löst från under brösten, typ "Empire-stil"... Oftast vill feta kvinnor dölja överarmarna...varför finns det inga sommarklänningar och toppar med t.ex. transparenta eller löst virkade ärmar? Och coola virkade, matchande västar eller sjalar att dölja valkarna i ryggen? Ja, jag vet...jag är ett GENI! Eller? Nej...bara lite sunt förnuft. En sån klänning hade passat alla...tjocka och smala. Och man kan göra dem i så många olika stilar...hippie, punk, 70.tal, goth, chic ... Det är ju bara att göra som de redan gör...byt tyg, färg och mönster på tyget och variera längden på kjol och vidden på ärmar, så blir det något helt annat. Jag har nu gett er supertips. Snyggare kläder åt folket...både åt de normala och de som är inlåsta på dårhus...till de viktiga och oviktiga (viktlösa?)... Hmmmm...vilket valtal det blev. Ja, just det..."klä dig enligt din ålder"... Säger de i alla program... VARFÖR??? Har du snygga ben...sätt på dig minikjol. Har du fina bröst...ha uringat. Vill du klä dig punkigt...GÖÖÖÖR DET! Tycker du att tyllkjol och armekängor passar dig...varsågod. Är du fin i herrkostym med en sexig korsett under, eller älskar du plisserade tweedkjolar med knytblus och mormorsväst...Halleluja... JUST DO IT! Kläder ska vara kul. Den som kom på det här med åldersgräns på kläder måste ha varit en ung tjej med komplex och snygg mamma...eller mamma med fula ben i minikjol... Nej nu har jag skrivit en bok igen...men tiden har gått...snart dax för rast. See you later... ?????skickade in ett blogginlägg...men ser inte att det har kommit upp...vart tog det vägen? Life's a Bitch and then you die! Jag ska iväg och jobba dag! Min nya grupp är kul...bara nätter och så två eftermiddagar... Ska bli kul att se hur jag klarar det. Nåja...jag sover ju inte på nätterna numera...även när jag är ledig, så sover jag tre timmar och sedan är jag klarvaken i några timmar innan jag somnar av utmattning. När jag vaknar efter tre-fyra timmar är jag helt slut. Och så håller det på. Tror att jag har hamnat i en ond cirkel...men men...det blir nog bra ändå. Igår köpte jag ett par overknee-strumpor, röd och svart-randiga med vita dödskallar på sidorna. Vad tänkte jag på? Älskar dem, de är så underbara och knasiga, men när ska jag ha dem? Får väl bli hemma. Ibland önskar jag att jag bodde någonannanstans...någonstans där det är tillåtet att klä sig som man vill...helgalet om man känner för det. Jag älskar lite tokiga kläder! Jaja, folk kommer att peka på mig och skratta, men det får de väl göra då. Det värsta är ju att man blir dömd efter hur man klär sig. Och sedan måste man bevisa att man inte är galen. Hmmmm....kanske jag ska låtsas att jag är en exentrisk miljonär? Då kan man ju se ut lite hur som helst. En vanlig medelsvenne? Nej, då måste man ju se ut som alla andra. Och jag har aldrig riktigt lyckats vara en helt vanlig medelsvenne....inte ens på den tiden då jag nästan levde som en sån. Usch...jag får låta livets stoora frågor vara och förbereda mig på att gå till arbetet snart. Ha det så bra allihop. Stora problem Hjääälp! Min hjärna är alldeles för stor för mitt huvud! Tror att skallen kommer att explodera snart! ja, det är jobbigt att ha så mycket att tänka på... Finns det något bra sätt att radera allt skit man har samlat på sig där...bara dumpa strunt-minnet? Det hade varit så bra. Då hade jag kunnat sova. Men nej...jag försöker, men min hjärna vill inte låta mig sova. Helt plötsligt dyker det upp tankar som...toalettpoesi! Ja, ni vet de små ramsorna man kan läsa på toaletter: "Den som sitter här och skiter, den får skita minst fem liter. Om den inte detta gör, får den sitta utanför!" Vackert, eller hur? Jag tyckte att de små styckena var så roliga, så jag skrev en kärleksdikt till en av mina föredetta: "Min älskling du är... Som en toalett i en skitfabrik Använd i ett och full av skit Alla kan vägen Ingen vill dit Bara desperata, tvingas skita 't" Jag vet...är själv lite stolt över den.... Men nu vill jag sooova! Hur ska jag dumpa skitminnet så att jag får sova ifred???? Shine On You Crazy Diamond! Pink Floyd Gruppen man tror är inte så gammal... Men det är den. Och fortfarande så bra! Deras flummiga sound är fantastiskt... Lika underbart sound som de klassiska mästarna. Och Shine on You crazy Diamond är en av de allra bästa.  Den är från 1974, albumet "Wish you were here" och är en hyllning till deras gitarrist, Syd Barrett, som sparkades ur bandet 1968 för att han var instabil...därav namnet Crazy Diamond... S+Y+D i låtens titel bildar namnet SYD. Syd Barrett var med från starten 1965 men sparkades pga hans mentala ohälsa som till största delen berodde på droger. SB var deras ledande gitarrist och skrev de flesta sångerna. 1975 dök han upp i deras studio igen, fet skallig och helt galen...de lät honom vara med bandet en stund. Sorgligt när en så fantastisk talang blir förstörd av droger. Syd Barrett föddes 1946 och dog 2006. Man kan läsa kilometerspalter om honom på Google. Låten är en av de allra bästa Pink Floyd har gjort. Lyssna på den! Här är texten.  "Shine On You Crazy Diamond (I-V)" Remember when you were young, you shone like the sun. Shine on you crazy diamond. Now there's a look in your eyes, like black holes in the sky. Shine on you crazy diamond. You were caught on the crossfire of childhood and stardom, blown on the steel breeze. Come on you target for faraway laughter, come on you stranger, you legend, you martyr, and shine! You reached for the secret too soon, you cried for the moon. Shine on you crazy diamond. Threatened by shadows at night, and exposed in the light. Shine on you crazy diamond. Well you wore out your welcome with random precision, rode on the steel breeze. Come on you raver, you seer of visions, come on you painter, you piper, you prisoner, and shine! Det finns en liten CRAZY DIAMOND i oss alla tror jag Jag börjar nog bli gammal....eller nått... "Hej, Elin Kling här ...jag har valt ut mina favoritväskor till ett värde av hundratusen kronor...du kan vinna en YSL väska värd 10000kr...blablabla" Min första reaktion var att dagens ungdom har blivit så ytliga! Eller blivit hjärntvättade av massmedia och nöjesvärden. Väskor för 100000? När barn svälter och krig rasar och folk dör på löpande band. När ekonomin är så dålig och en ung tjej eller kille måste skuldsätta sig för att få en lägenhet? Jag sa till min dotter att förr så brydde sig människor om... Att man demonstrerade mot krig....ockuperade hus...osv... Hon tittade lite konstigt på mig och sa: "Mamma, börjar du bli lite gammal, eller?" Och just då slog det mig att det kanske jag gör! När min dotter blir äldre kanske folk börjar demonstrera och protestera och ockupera hus....och jag kan höra henne säga: "Förr var ungdomarna mycket lugnare....de tog hänsyn till hur de såg ut och var bara trevliga...idag ska de bara bråka!" Tiderna förändras. Så jag börjar bli gammal i huvudet....vad bra!!!!! Det vill jag vara. När det börjar synas, så ska jag botoxa bort allt jag bara kan...men i huvudet? Nepp...gillar min hjärna mest av allt på mig! Varför? jag bara undrar....varför är vi människor beredda att mörda varann.... Gud skapade ju denna planet UTAN GRÄNSER! Meningen var väl att vi skulle leva i fred och frihet vart vi ville på hela planeten? Men nej...vi mördar varann för något vi alla har fått gratis...utan blodspill... Spelar det någon roll vem som har rätt? Är det verkligen värt det?  Miraklens tid 2008 har bara flugit iväg och jag kommer att sakna detta underbara, magiska år! Vad hände under 2008 som var så fantastiskt kanske ni undrar? Det hände...absolut ingenting! Inte så väldigt mycket. Och ändå kommer det att gå till historien som ett av mina bästa år i livet. Varför? Jo.... 2008 började väl kanske inte så bra... Eller det är snarare så att 2007 (usch! tvi tvi tvi...må det aldrig någonsin återkomma ett år som detta!) slutade mycket illa. Bilden härunder är tillägnad år 2007 och allt som ingår i det:  Så på grund av 2007, började 2008 kanske inte så bäst. Fast jag tyckte det, trots allt. En liten resume: Nyårsafton 2007/2008 firade jag tillsammans med mamma och min styvfar...mamma körde mig dit och på vägen stannade vi på OK-macken för att handla något. Jag kommer aldrig att glömma tjejen i kassan...hennes blick, när hon såg mig, och hur hon knappt kunde ta ordentligt betalt av mig...hon var märkbart skärrad... Det kan jag ju förstå, för jag var ingen vacker syn...nyopererad i ansiktet...jag såg ut som elefantmannen, och med trasiga framtänder... Stackars tjej. Hon kunde ju inte veta att jag inte kände något...min trasiga nerv i ansiktet gjorde så att jag inte hade ont. Jag var bara missbildad och grotesk. Mådde jag dåligt? Ne då...inte alls. Jag var säker på att allting skulle ordna sig till det bästa på något sätt. På det sättet är jag ju mer religiös än de flesta...jag bara visste att min kompis där uppe inte skulle låta mig vara olycklig i resten av mitt liv. Ja, jag antog att det var den kompisen som hade låtit allt detta ske för att på längre sikt hjälpa mig... Jag hade rätt också...det visste jag då och det vet jag ännu mera nu.  Så 2008 startade med att jag var grotesk, och trasig, och pank...och jag behövde så mycket pengar för att fixa det som var trasigt...läs mina tänder...det är ju ingen billig historia.Sedan fick jag reda på att jag har en tumör och cellförändringar och katastrofala blodvärden, trots ett år av knaprande på järntabletter. Dessutom hade jag gått upp i vikt och såg ut som om någon hade blåst upp mig. Och räkningarna bara hopade sig...det är dyrt att vara sjukskriven...som pricken över i-et fick jag ett beslut från kronofogden att de skulle dra 6000 från min lön varje månad. 6000!!!!!!! Tror de att jag är prinsessa? Uppenbarligen. Och det är jag ju också...men inte en rik sådan. Där satt jag, ensam i min mörka lägenhet, och mådde bara så fantastiskt bra. Inte en enda sekund har jag tvivlat på att allt skulle ordna sig. Så vad gjorde detta år, 2008, så fantastiskt och underbart? Det började inte så bra...eller? Allt beror på hur man ser det. Jag började ju jobba igen....tänderna var inte fixade ännu, och jag såg ut som ett miffo, men jag jobbade tack och lov natt, så det gick ju bra. Sedan började alla de små miraklen: Jag fixade tänderna. Med lite hjälp, förståss. Syrran tog ett lån och en vän tipsade om en bra och billig tandläkare och mamma och min styvfar skjutsade mig till läkare och tandläkare osv. Min dotter var ett fantastiskt stöd och hela min familj och mina vänner ställde upp för mig. Tandläkare är mina hjältar numera, och jag är inte rädd längre. Bara det är ett mirakel i sig. Redan på nyårsdagen återsåg jag en gammal vän som jag aldrig trodde jag skulle se igen. Bara det var ett mirakel. Den vännen var ett stort helande plåster på mina känslomässiga sår. Bara att få höra att man fortfarande är vacker, trots att jag visste hur jag såg ut, var helande. Tumör och Cellförändringar? Ja, det var ju ett mirakel i sig. Jag har aldrig kollat mig. När jag nu äntligen tvingades göra det, så visade det sig att jag hade 6 månader på mig att fixa problemet innan det var kritiskt. jag insåg att jag hade en otrolig tur....eller rättare sagt, en riktig kompis ovan där. 2008, kom och gick utan att jag gjorde något roligt....jag reste inte bort, jag gick inte ut, jag åkte inte och träffade mina vänner... Ändå var det det mest fantastiska mirakelåret genom tiderna. Jag kom ikapp med mina räkningar. Jag betalar av mina skulder och kronofogden, och ändå har jag lyckats hjälpa folk med pengar och tagit hand om min kusse i tre månader. jag har tom lite pengar sparade...inte mycket, men mer än inget alls. Jag har blivit frisk...gått ner i vikt och ser riktigt bra ut i ansiktet...nästan som förr....med lite smink ser jag riktigt bra ut. Jag är fortfarande lite bedövad i ansiktet...men det har jag vant mig vid numera. 
2008...året då jag blev mormor till en underbar liten pojke. Gissa om fåfänga lilla jag är stolt när folk tror att jag är hans mamma när vi är ute och går!!!! Jag har stora planer för honom....bara han börjar gå och prata, ska mormor fixa en cool punkis-frisyr på honom och så ska vi ut och partaja. Hans tråkiga mamma protesterar, men hon kommer att ändra sig senare (räknar jag iskallt med). Jag kollar redan på roliga resmål för mig och honom....tänker ta med systersonen och systerdottern också.... Och jag fick lilla Tekki-Schmekki....det får man inte glömma. Hon är numera 90% av tiden hemma hos mig. Lilla pluttan... Och så får jag inte glömma alla mina nya vänner, som jag hittade här på Spaces. Ni är guld värda, ska ni veta. Och så får vi inte glömma mina spöken! Mitt elaka husspöke, har blivit snäll. Jag är säker på att hon inte gillade min föredetta, och var därför jobbig. Numera fungerar allt som det ska här hemma. Tack lilla damen. Och så har vi min mormor...hon har verkligen visat oss att hon är med oss. Jag sitter och tittar på bebis och tänker "Oliver". varför "Oliver"? Oliver är ju namnet på min kompis son. Det var inte ett namn vi ens funderade på att ge bebis, för det namnet är ju upptaget. Ändå händer det då och då att jag tänker "Oliver". Väldigt konstigt. tyckte jag. Min dotter och bebis har bott här hos mig ett tag, tills vissa saker blir fixade. Hon Har flera gånger berättat att det är någon som busar med henne och gömmer bla bebis napp, eller ger bebisen nappen. Nappen har då varit lååångt ifrån vår lilla bebis. Och så brukar bebis stirra på någon och le och prata.... Vi hade lite kul åt det där och undrade vem det kunde vara... Min mormor eller min dotters pappa.... Vi kom fram till att det måste vara mormor, för hon är den busiga av dem. Dotterns pappa är den som fixar...inte busar. "Oliver"....jag berättade för alla att jag av någon underlig anledning kallar bebis för Oliver i mitt huvud. Mamma sa då att det var min mormors favoritnamn, och att hon ville att ett av barnbarnen skulle heta så. Tanja, min syster gav det namnet till Tinas son när han föddes... Hon var med på förlossningen och när de tog fram pojken så fick hon namnet "Oliver" i huvudet. Hon hade heller ingen aning att det var mormors favoritnamn. Numera är det inte bara jag...det händer att min dotter tänker Oliver istället för Kristijan...då vet vi att Nana är här och säger hej hej till henne. Kul att hon är med oss och busar med bebis. Jaja, jag vet...ni som inte tror på sånt här...tro vad ni vill. Faktum är att vi visste att vi skulle få tillökning, flera månader innan Sandra blev gravid. Hur? Jo, jag fick ett paket från La Redoute...i paketet fanns en tunika, som jag hade beställt och två sparkdräkter i vitt och gult för nyfödda. Sparkdräkterna hade jag inte beställt och de var inte debiterade. En liten present. Vi visste att det var på G...ett meddelande från ovan.  Men nu åter till Undens År 2008: Visst finns det jobbiga saker som hände under 2008, men jag har nu lärt mig att ta det lugnt och lita på att allt löser sig till det allra bästa. För det gör det. Kaos = Förändring Det ÄR sant. Tro mig, jag vet. Så nu sitter jag här och är liite orolig.... Kan något toppa detta fantastiska år? Stackars 2009....det är mycket att leva upp till.... Fast jag har en känsla av att undrens tid inte är förbi. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.... Detta var bo  kslutet för 2008...Nu börjar jag på ett nytt blad.Still alive! Nej, jag har inte gått och kolat... Lever fortfarande, fast det är knappt jag hinner med det... Kommer nog att bli mer aktiv nu igen...har ju saknat mina Spajcade polare. Nu ska jag kurera mig lite...har blivit lite sjuk...så jag kommer in lite senare och hälsar på hos er. Under tiden får ni njuta av en heelt underbar video: Och texten till: Katy Perry Hot n Cold You change your mind |
|
|
