Skrivet av Sayyareena 26 februari 2007, klockan 14:01

Efter att ha läst Aftonbladet den 26te februari 2007, om att man har hittat Jesus familjegrav, blev jag rätt uppspelt och försökte dela med mig av mina positiva tankar ang detta fynd till min dåvarande käre sambo, som är uppvuxen i en superreligiös familj i USA.

Jag lär mig aldrig....reaktionen var att slå bakut så mycket det bara gick:

"Vaddå....så nu går de onda krafterna ut och försöker få det att se ut som om Jesus var en helt vanlig man som hade barn? Och var med en hora? Jesus hade inte köttsliga lustar...han var gift med kyrkan."

"Men tänk om detta är sant....är det inte underbart att han verkligen fanns och verkligen var en god människa som inte fördömde och var förlåtande" försökte jag få honom att förstå mitt sätt att tänka.

"Så du menar att han var en helt vanlig man?"

"Nja, en helt vanlig människa och en mycket ovanlig man i så fall" sa jag, och hoppades att han skulle förstå.

"Allt man har läst om Jesus stämmer inte in på detta, sa han bergsäkert "Jesus var en ande"

"Det är vi ju allihop" sa jag "Men Jesus var också en människa av kött och blod, Maria var ju hans mamma".

"Han var Kung ...." började han...

"Kung över vaddå?" frågade jag och fortsatte "Var han kung för att han var god och helade och hjälpte folk att må bättre, eller var han kung över oskulderna?"

Där ungefär bestämde jag mig för att lägga ned och vi kom överens om att vi inte var överens. För annars hade jag bara fått sitta och tjafsa i evighet om att jag faktiskt inte är en ond djävulsdyrkare som blir lurad av Satans lakejer.

Det var vad han trodde om mig i början när vi träffades eftersom jag samlade på häx-figurer, har en pendel, går till spåkärringar och är allmänt småflummig. Dessutom gillar jag inte Bibeln, har en enorm motvilja till många (inte alla) präster och går helst inte i kyrkan. Anledningen till detta är att jag tror att Gud är så mäktig så att han kan se om jag är god eller ond utan att jag ska behöva gå till en kyrka för att bevisa det. Jag har sett för många skenheliga människor som gör mycket ont och sen går till kyrkan på söndagarna för att bli "renade". Min kyrka finns inom mig. Jag är inte rädd att hamna i skärselden för mina åsikter eller motvilja att gå i kyrkan. För jag tror att jag är tillräckligt god för att klara mig....och den som lever får se, när den dagen kommer.....endera har jag rätt eller så har jag fel.

Det tog ett tag, men numera tror min föredetta kille inte att det är så viktigt att gå i kyrkan, eller att bokstavligt tro på allt som står i Bibeln ... Jag kan här tala om att det har varit ett hårt arbete att få honom att förstå att man inte automatiskt är en demon om man är sådan...idag är han övertygad om att detta är hans egna åsikter han har haft redan från början när vi träffades. Stackars alla religiösa fanatiker, säger jag bara, det kan inte vara lätt att ha så mycket press på sig...

Om artikeln i Aftonbladet 26/2 2007:

Man har hittat Jesus familjegrav, i den låg stenlådor innehållande människoben ... namnen på lådorna var: Jesus, Maria, Josef, Matteus, Maria Magdalena och Judas-Jesus son.

Hoppas verkligen att detta är sant, för detta visar att Jesus i högsta grad var mänsklig och inget könlöst olyckligt och plågat helgon som svävade några cm över marken och bara gjorde goda gärningar medan han pratade med Gud.

Framför allt så bevisar detta att dessa sagofigurer ur världens största bästsäljare verkligen har existerat.

Jag har alltid hoppats att Jesus har funnits, som en mycket intelligent man som var före sin tid och kanske hade ett par gåvor utöver det vanliga. Jag har velat tro på att en sådan man har funnits.

Jag tror på en högre makt, jag kallar den Gud, andra får kalla den vad de tycker låter bäst. Rättare sagt: Jag VET att det finns något mer än vad vi kan se, för personligen har jag fått bevis på detta fler än bara en gång. Jag har fått hjälp ibland, och tyvärr har jag fått ett "nej" ibland. Jag är övertygad om att jag har en vän som finns där för mig, och vi har ett rätt sunt förhållande där jag får acceptera att jag inte är en underskön, rik prinsessa som för evigt lever i ett land utan sorger och besvär, och vännen får acceptera att jag skäller, gnäller, klagar ber om hjälp och syndar lite då och då... utan att fördöma mig och sända mig åt helvete.

Vad jag inte tror på är Bibeln, för allt är så pampigt och överdrivet skrivet.

Den boken har allt:

På den goda sidan:

Den vise, gamle, oåtkomlige och oemotsagde kungen (Gud), hans förste kämpe och forntidens superhjälte den ädle riddaren (Jesus) och hans följeslagare , alla de andra riddarna av runda bordet och den väna oskuldsfulla och evigt trogna(?) Drottningen(Maria).

På den onda sidan:

Ärkefienden/superskurken med många skrämmande namn (Djävulen)och alla hans djävlar och demoner.

Och som i Yin och Yang, så kan man hitta något ont i den godas skara: Judas,

och något gott i den ondas: Den omvända glädjeflickan Maria Magdalena.

Och alla slåss de om ett ställe kallat Jorden, som de goda vill göra till en vacker blommande park och de onda till ett brinnande inferno.

Den som vinner detta krig är den sida som får flest heliga graalar, som skyddas av människokroppar, kallas själ och kan oftast luras/lockas ut med vackra löften och bling bling. Så de goda och onda sidorna krigar med hjälp av löften om evigt liv i harmoni, världsherravälde, rikedommar och sätter krokben för varann med hjälp av vapen som tvivel och förförelse.

Visst låter den spännande? En religiös såpa och/eller en äkta fantasy-berättelse.

Jag vet att alla religiösa fanatiker nu är jätteupprörda för att deras hjälte kanske inte var så övernaturlig och säkert avskyr de vad jag har skrivit om en så helig bok som innehåller Guds tankar och Jesus memoarer.

Faktum är att jag inte tror på den narcisiske Diktatorn som ska föreställa Gud i den boken. Och jag vågar säga det, för min Gud är inte korkad och är dessutom förstående och förlåtande.

Så länge jag gör mitt bästa för att vara det bästa jag kan och orkar vara, har jag en god marginal och blir nog förlåten alla mina småsynder. Dessutom har jag yttrandefrihet, för min Gud har demokrati...vi är ju bästisar, för det mesta.

Så "in your face" alla fanatiker...jag får säga vad jag vill och rita vad jag vill, för det har jag fått av Gud.

Nåja...för att återgå till det jag började med:

Det ska bli mycket intressant att få veta mer om denna grav som de har hittat.

Och vad betyder Judas, Jesus son? Det är klart... Judas Iskariot, klart att Iskariot kan betyda Jesus son, för man säger ju Isus och inte Jesus i Jesus hemtrakter.

Hmmmm...och vad gjorde Maria Magdalena i familjegraven? Hon hade ju följt Jesus troget...så tydligen kan man göra en "hoe" till en "housewife", sorry Rikki Lake och alla ni andra.

Nu gillar jag Jesus ... jättemycket!

Detta var dagens morgonbön.

I nästa avsnitt....när jag nu känner för att avhandla detta, ska jag filosofera lite om Treenigheten....Fadern, Sonen och den Helige Anden....

Var är kvinnorna? Ja det kan man undra.....kan det vara så att Fadern är den manliga figuren i familjen, Sonen är då avkomman och i så fall blir den Helige Anden mamman i familjen.

Det kan ju verka logiskt, eller hur....kvinnor är ju ett verktyg för att bla annat skapa liv....detta borde väl vara heligt om något?

Sådär....nu har jag skrivit av mig lite.....hoppas att någon orkar läsa, för jag skulle vilja se vad andra tycker.

Amen and out från Sayya